fbpx

Normalt sett så är jag inte så förfärligt brydd över mina celluliter. Inte så att jag gillar dem, men jag tycker inte att det är värt att hetsa upp sig över dem heller, de är ju där antingen jag gillar det eller ej. Nu pratar jag om celluliterna på låren och rumpan, som är rätt vanliga ställen att finna dem på. Men, under både denna graviditeten och den förra så har jag fått celluliter på armarna. Jo, du läste rätt, på armarna, eller för att vara lite mer specifik, överarmarna. Det stör mig desto mer. I kombination med nästan obefintliga armmuskler så blir konstrasten stor mot mitt normalfall och därför har jag inte lika lätt att acceptera dessa gropar. Jag vet att de kommer försvinna så småningom men jag minns också att det tog lång tid efter lill-tjejens ankomst innan jag ville ha kortärmat på mig igen.

Det är både fåfängt och ytligt, jag vet. Jag är samtidigt mycket tacksam för att båda mina graviditeter varit så smärtfria och passerat utan större obehag (hittills i alla fall). Men armcelluliterna, de har jag tydligen hängt upp mig på. Ibland blir jag så trött på mig själv. Jag menar, värre saker har ju inträffat.

Flygande hälsningar /Nellie

3 svar

  1. Ja celluliter är ett skit!
    Fast jag minns när jag var typ 18 år (i början av nittiotalet) och låg och solade vid en insjö utanför Huskvarna. Då kom självaste Emma Wiklund (fast hon var då tillsammans med den där långe basketspelaren) och iklädd endast baddräkt OCH celluliter på låren! En supermodell! Kändes bra på nåt vis. Eller i alla fall tröstsamt 🙂

    Stor kram på dig och åt fanders med celluliterna!

  2. Jag har nog vuxit ifrån att bry mig. Jag har celluliter och tigerränder och konstiga ärr och vadvetjag. Whatever. Den här kroppen med alla sina fel och brister har sprungit 54 km och den är helt grym. I love it anyway! Men celluliter på armarna låter ju lite taskigt iofs 😉

  3. Fåfängt och ytligt…..kanske det…..men du är ju mänsklig! Klart man får tycka att det är skit med celluliter! Man kan minsann vara stark, klok, tacksam och allt annat man ska vara ändå…..men mänsklig, det är man banne mig ändå! 😉
    Stora KRAMAR!!!

    PS: Ser fram emot måndag hos Sara! Känns som om jag varit lite off "verkligheten" ett par veckor! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *