fbpx

Vilka spännande människor det finns, sådana som gör det som vi andra ”vanliga” inte ens skulle komma på tanken att göra. Som att ta sig 2200 km på Antarktis till Sydpolen och tillbaka, på skidor med en släde på 80 kg efter sig i -40. Det är nämligen precis vad Cas & Jonsey gjorde förra året, två australiensiska killar som trots allt annat än optimala förutsättningar med stora fysiska utmaningar som köldskador, hunger och infektioner i veckor av full snöstorm lyckades med detta näst intill ”mission impossible”. Tack vare mycket dåligt väder så hade de ”förbrukat” mer än 2/3 av resurserna när de äntligen kom fram till Sydpolen, men alltså bara kommit halvvägs. Hit hade fler expeditioner kommit innan dem och valt att bryta men det var inte aktuell för Cas & Jonsey. Deras tro på att de skulle klara att ta sig tillbaka på de resterande resurserna de hade var så stark att de begav sig tillbaka ut i snöyran. Deras kommentar var ”if we would use common sense, we wouldn’t be here in the first place”. Det som drev dessa killar att fortsätta expeditionen, trots experter som avrådde dem vid flera tillfällen, var visionen av hur det skulle kännas när de kom fram och det mottagande som väntade dem i deras hemland. De skulle bli de första att göra denna resa helt utan hjälp från omvärlden. Men inte helt ensamma. Vid samma tid så hade även norrmannen Alexander Gamme samma planer. Med en dags försprång och en hel uppväxt på skidor så blev han också först med att runda sydpolen och ta sig tillbaka. Men, Alexander valde att vänta in de tappra australienarna så de kunde avsluta expeditionen tillsammans. Det är storsint må jag säga. Hatten av för Gamme!

Detta var gårdagens första film på Banff film festival world tour, och enligt mig den bästa. Näst bäst var filmen om The gimp monkeys, tre killar som ser på sig själva som i första hand klättrare och i andra hand handikappade. Två av dem har benprotes och den tredje har bara överarmen kvar av ena armen. Det som var speciellt med dessa killar var att de vägrade se sitt fysiska handikapp som en ursäkt för att ligga på soffan och tycka synd om sig själva. Det finns ett ett flertal citat från denna 9 min långa/korta film som är briljanta. Vilka jag fastnade för berättar jag i morgon.

Kolla på filmen så länge vet jag!

Jag kan verkligen rekommendera denna filmfestival! Om ni vill få en påminnelse inför nästa års turné så anmäl er till nyhetsbrevet här (längs ner till höger).

ps. Nu är även veckans uppslag uppdaterat. Bättre sent än aldrig, eller nåt. 🙂

Flygande hälsningar /Nellie

2 svar

  1. Wow! VIlka människor det finns där ute alltså! Kan inte låta bli att fundera över vad lilla jag åstakommit… Inget storlaget som att vandra till sydpoolen iaf :-). Nopp, jag kämpar på med att försöka hitta balansen på mina underarmar 🙂

    KRAM

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *