fbpx

När jag lyssande på senaste avsnittet av träningspodden så slog det mig att jag verkligen har ändrat min syn på träning. Just nu tränar jag helt utan mål och helt utan krav på prestation. Jag lyssnar på kroppen vad den vill och anpassar intensiteten därefter. En löptur kan alltså se helt olika ut beroende på hur allt annat i livet ser ut just för tillfället. Det som är viktigt för mig ät att någon form av träning blir av och om den tillhör kategorin promenad, joggingtur eller intervaller är helt oväsentligt. Det som är intressant med detta sätt att se på träning är att jag längtar till varje träningspass. Jag känner mig nöjd, lugn och energifylld när jag har tränat, ja helt enkelt lite lyckligare.

Jag har i och för sig en plan för veckan som innefattar minst tre träningstillfällen och det kanske kan ses som ett mål, men jag tänker mer på mål som i något specifikt en vill uppnå. Jag tränar för att jag mår bra av det. För mig är det lika nödvändigt som att sova och äta, och det tror jag de flesta av oss gör utan att ha ett specifik mål. Så varför kan vi inte ha samma inställning till träning? Nu kanske du tänker att mitt mål är ju att må bra och det stämmer, men det inte särskilt specifikt, mätbart eller tidsbundet så jag anser inte att det kvalar in som ett träningsmål. Vad tycker du?

Jag har tränat mycket i mina dagar både i lag, i grupp och på egen hand i gymet. I vissa perioder höll jag på med allt samtidigt och gjorde minst ett pass per dag. Den mängd träning jag gör nu för tiden är betydligt mindre än den varit. Så nej, jag är inte lika ”vältränad” (vad det nu innebär?) och jag har en storlek större i mina jeans. Men vad gör det? Jag är minst lika lycklig och jag känner mig definitivt mer hälsosam!


Hur ser du på träning, hälsa och välbefinnande?

Flygande hälsningar /Nellie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *