I morse ven det i skorstenen när vi åt frukost och vi var inte särskilt sugna på att ta oss ut i backen, eller vi såg rättare sagt inte fram emot att åka lift. Men vi kollade pistkartan lite mer noggrant och såg att snowparken nog skulle ligga rätt skyddad. Så vi gjorde oss i ordning och begav oss ut i snöret. Jo då, i snowparken var det hyfsat med lä vilket det självklart var fler än vi som räknat ut. 🙂
Fram till lunch försökte vi oss på att bemästra de uppbyggda hoppen. Det gick väl sådär. Vi behöver helt klart våga oss på lite mer fart för att det ska bli några hopa att tala om. Men kul var det i alla fall! Det är nog bra att öka ansatsen successivt så man inte blir totalt överraskad när backen tar slut under fötterna och man inte är riktigt beredd på att man ska kunna landa också.
På eftermiddagen blev det badhuset istället för pisten. Lill-tjejen hoppar från kanten som om hon aldrig gjort något annat och det är så kul att se hur glad hon blir när hon vågar hoppa på egen hand, utan att hålla handen.
Flygande hälsningar /Nellie