En sådan vacker kväll det blev. Jag sitter dock mörbultad i soffan efter ett par timmars rolig mountainbike-cykling på Romeleåsen vid Häckebergasjön med mina instruktörskollegor på Studio S. Men mer om detta vid ett senare tillfälle när jag har lite bilder att visa. Vad jag kan säga redan nu är att naturen är fantastisk!!!
Solnedgång över Dalby hage. |
Solnedgång över Dalby hage |
Stockholm maraton gick ju av stapeln idag och jag kan tänka mig att löparna har laddat länge inför detta lopp. Det är imponerande att springa maraton helt klart. 4,2 mil, det är långt det. Jag kan inte hjälpa att fråga mig själv om jag tror att jag någon gång kommer springa ett maraton? Helt ärligt så vet jag inte. Det är inget mål jag har just nu, men samtidigt så kan jag absolut tänka mig det, fast jag skulle definitivt föredra ett terränglopp på sträckan framför ett stadslopp. Mer ansträngande fysiskt javisst, men lättare mentalt, för min del i alla fall.
Appropå uppladdning, jag och Sara inser att vi kunde haft bättre framförhållning med vår yogautmaning och har därför bestämt oss för att skjuta fram starten två veckor och fram till dess kör vi uppladdning tillsammans. Vi rivstartar alltså utmaningen med vårt yogaevent den 13/6. Ni har väl bokat den dagen?!? Det verkar som om vi hittat en lokal men jag vågar inte lova något riktigt ännu. Snart får ni veta mer!
Under de kommande två veckorna tänkte vi föreslå att vi börjar dagen med att ställa oss följande fråga:
Det är uppladdningen. Så enkelt men ändå så svårt. Framförallt om vi dessutom bestämmer oss för att agera i enlighet med det kroppen berättar för oss. För mig handlar yoga mycket om att lyssna inåt, att våga lyssna på kroppen och välkomna det den berättar för mig. Det händer att jag vill slå det ifrån mig men innerst inne vet jag att jag kommer ångra det senare.
Vem är med på uppladdningen?
Flygande hälsningar /Nellie
Jisses så vackert! Som en saga.
Jag hänger med på uppladdningen.
Kram
Ljuvliga bilder… Så kul att cykla terräng 🙂 men maraton nä det är nog inte något mål jag har… Jisses ibland känns ju 3 km som en maraton när kroppen inte är med!!!
En intressant fråga, går att tolka på många sätt 🙂
Jag tar till mig den!
Sv: jag mår gott av att träna och även min man så vi låter varann ta den tiden att träna… Men vi pusslar ihop det så gott vi kan!
Kram
Urfiiiina bilder.