Nu har jag landat i soffan efter en härlig dag på Kullaberg. Vilken underbar natur vi har sprungit i! Grönskande bokskog, perfekt temperatur och ett väl genomfört lopp. Jag är trött och väldigt nöjd. Benen börjar kännas rejält tunga och lite ont har jag allt men samtidigt känns det otroligt bra. Kroppen höll, humöret var på topp och jag och Johanna gjorde precis som vi sagt att vi skulle, vi njöt av loppet. Vi började lugnt och sansat, de första tre kilometerna var lite upp och ner. Det gick inte att springa i alla backarna, varken uppför eller nedför, dels för att en del av dem var rätt branta men även för att de trånga stigarna var fulla med andra löpare som också behövde gå. Jag upptäckte att min styrka låg i nedförslöparna. Jag visste att min förkärlek för att hoppa på stenar i strandkanten och fjällvandring skulle komma väl till pass någon gång. Jag kunde och vågade släppa på när det var brant nedför i smala steniga stigar. Någon gång mellan 4 och 5 km förstod jag verkligen att det var ett terränglopp jag var en del av. Det gick BRANT uppför och man såg inte slutet på backen. Då menar jag brant som i att man kravlar upp på alla fyra. Jag gick i mål med tiden 49.44 vilket gav mig en 36:e placering (utav 69 som fullföljde loppet). Nästa år ska jag vara bättre förberedd. Vem hänger på?
Bild: Michael Barmer Förberedelser inför start |
Flygande hälsningar /Nellie
Men du, det låter som ett roligt lopp det där! Kul att kroppen höll för dig. Det är ju så mycket roligare att springa i terräng än asfalt tycker jag :-). Kanske vore det ett lopp för mig nästa år, vem vet ;)?!?
Ha en bra söndag! Kram Jennifer
Ojojoj vad det var kul! Och ojojoj vad stelt att gå i trappan idag… (Enplanshus eller hiss, två möjliga alternativ) Ingen terränglöpning på schemat idag, men en tur till bakluckeloppis. Och hämta bil där den lämnades igår, Ramlösa.
Grattis, vad kul att det gick så bra! Att kroppen höll och att det var kul! 🙂
Det lät spännande, tja…kanske jag hänger på! Vem vet…
Kram!!
Du är tokig vännen! På ett bra sätt. 🙂 Pratar lite med Torben O nu, han sprang det långa på 19 km. Han är tokig han med, fast på ett annat sätt. 😀
Men vad kul. Jag kan nog tänka mig att vara på nästa år. Kram
Härligt jobbat!! Så bra att det kändes bra i kroppen!! Ett sådant lopp låter spännande att göra!
Jag sprang Vårruset idag och tänkte på dig 🙂 jo då det gjorde jag, tänkte på ditt inlägg du skrev om att du va så stolt över din vän Jannica… Man ska vara stolt för det man utför och när man förbättrar sina mål!
Kram
Grymt imponerad!
Tyvärr inget för mig. Mitt kommande lopp framöver är Kalvinknatet tillsammans med Emmy – 400 m. Hoppas vara i form tills dess och hoppas att förkylningar och annat mög har flugit åt fanders då…
Kram på dig!