Jag mår bättre nu, tack! Men min energi är fortfarande lite som en bergodalbana (mer än vanligt). Mitt liv är annorlunda nu jämfört med ett år sedan, inte sämre, bara annorlunda och jag inser att jag inte riktigt har vant vid de nya förhållandena med heltidsjobb, ny tjänst och längre pendling. Konstigt? Nej inte alls, det inser jag nu, men förra vecka så hade jag inte riktigt förstått varför jag är så labil…
Kroppen talar dock sitt tydliga språk med olust att anstränga sig, de senaste veckornas träning har varit minst sagt seg och jag har tvingat mig själv till varje pass i tro om att det skulle kännas bättre om jag bara fick rutin på det. Men efter söndagens illamående efter löpning + styrka så kände jag att det var dags att uppmärksamma kroppens signaler. Ryggen har dessutom varit ovanligt stel, nacken också, vilket brukar tydliga tecken på stress. Därför har jag bestämt mig för att minska på styrketräningen och istället ägna mig åt yoga ett par dagar i veckan. Jag började redan i dag med en halvtimmes yogapass med appen Pocket Yoga. Så skönt! Det knakade lätt i ryggen vilket brukar vara ett bevis på att spänningar släpper. Kroppen kan man inte lura.
Flygande hälsningar /Nellie
Klokt av dig att lyssna på din kropp. Man har bara en och den ska man vara rädd om.
Jag misslyckades med att vara lyhörd mot min kropp för tio år sen. Inget jag kan rekommendera alls.
Så ta hand om dig vännen!
Kram
Ta hand om dig.
Kram // Tess.
ps. ny blogg.
Det tar ett tag det där. Livet är sig inte likt även om man ibland gärna vill tro det. Vissa saker får man skjuta på, andra uteblir medans en del faktiskt blir av. Jag tror att en del av resan är att inse att man faktiskt inte kan göra allt just nu. Men man kan göra allt sen! Och det är skönt att veta mitt i allt. Stor kram!