Om någon har råkat missa det så har jag gått och blivit 40 år. Eftersom det sammanföll med påskhelgen och att jag inte är så mycket för att fira födelsedagar så bestämde vi oss för att åka någon stans och det blev till Åre. Vi tog flyget upp och vid lunchtid på Skärtorsdagen kvarterade vi in oss på Holiday club med all inclusive, nästan i alla fall.
Under eftermiddagen strosade vi runt i byn en sväng, hyrde skidor till barnen och testade badet på hotellet, som fick klart godkänt, förutom att den lilla barnpoolen var avstängd. Vi avslutade kvällen med yoga och middag om vart annat och landade sedan mätta och belåtna i sängen för att planera kommande dagar.
På fredagen väcktes jag av familjen och fick ett fint kort och ett påskägg fyllt med typiskt Nellie-godis. Sen var det dags för frukostbuffé. Det fanns så mycket gott att välja på och mina favoriter blev äggröra med bakad tomat och avokadokräm. Så gott! Nästan tre timmar senare hade vi ätit oss mätta, fått på alla skidkläder och satt på en buss mot Rödkullen. Rätt bra jobbat ändå. 🙂 Lillasyster var inte så förtjust över att gå i pjäxor och än mindre att sätta fast dem i ett par skidor men maken lyckades locka med sig henne för ett par åk i alla fall. Storasyster hade glömt det mesta hon lärde sig förra året och hade helst gått i skidskola men fick klara sig med en skidlärar-wannabe till mamma. Det gick rätt bra det med.
Efter lunch sprack det upp lite mer så vi bestämde oss för att ta oss till Åreskutan. Uppe på toppen fikade vi och sen fick jag (födelsedagsbarnet) äran att åka ner med skidor medan resten av familjen väntade in nästa kabinlift. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och njuta av vägen ner, och dokumentera den ordentligt.
På toppen låg dimman rätt tät och det var inte helt lätt att se vart en skulle ta vägen… men jag hittade en fin pist, eller snarare en välbesökt off pist.
Plötsligt inser jag att jag kommit lång bort från äggliften som jag skulle följa på vägen ner och istället var jag på väg mot en ankarlift. Åh nej! Jag hade redan villat bort mig. Och familjen som väntade på mig nere vid Kabinbanan. Men solen sken och jag sög in värmen från strålarna och tänkte att det ordnar sig.
På toppen av liften tog jag fram luftkartan och lokaliserade mig och tog sikte på Åre by. Nu hade det spruckit upp ännu mer och solen gnistrade i snön och jag var näst intill själv uppe på fjället. Det var i och för sig lite oroväckande eftersom jag inte hade koll på hur länge liftarna gick och hur långt jag hade tillbaka… men jag körde på i sakta mak, mest för att jag hade så ont i fötterna av pjäxorna (som är nya för att passa mina fötter bättre men det spelar mindre roll och är en hel historia i sig, men den tar vi en annan gång) och för att utsiken var så otroligt vacker!
Väl nere till det jag trodde var rätt ställe som visade sig var fel plats, alltså inte alls där maken och barnen skulle befinna sig. Nu hade de visserligen redan börjat knata mot hotellet eftersom sista bussen redan gått, och jag var alltså ännu längre bort. Upp i liften igen, denna gång en sittlift, närmare bestämt VM8:an. Så nu har jag åkt den också. 🙂
Nu började det dra ihop sig mot kväll och jag var helt ensam i liften upp, förmodligen en av de sista som tog sig upp på fjället denna dag. Väl uppe med liften blev jag osäker på vilken pist jag skulle ta och nu var det inte läge att chansa så jag rådfrågade de få människor jag såg utan någon större hjälp. Så jag gick på logik och känsla och struttade i den förvirrande skylten. Det var het rätt, tack och lov! Av med skidorna och på med skorna (som jag var löjligt glad att jag hade i ryggsäcken) och tillbaka till Holiday. Familjen hade hunnit redan hunnit duscha och var redo för mat. Efter en snabb dusch var även jag fit for dinner (i mjukisbyxor och sweatshirt) och vi knallade bort till restaurang Grow för ännu en god middag.
Dagen till ära tog vi ett glas vin till maten, vilket vi senare fick ångra när vi båda somnade med barnen och inte orkade röra en fena mer den dagen. Är det så här det är när man är 40?!? 🙂
Så på lördagen var vi uppe med tuppen och hängde på låset till frukostbuffén kl 07.00. Ändå var vi inte iväg med skidbussen förrän strax efter kl 10. Hur går det till egentligen? Vart tog tre timmar vägen? Inte för att det gjorde så mycket, det är bara fascinerande hur tiden rinner iväg. Denna dag for vi mot Duved men bestämde oss för att hoppa av bussren redan i Tegefjäll. Det var lite meckigt at ta sig till barnbacken, speciellt med en barnvagn fyll av skidor, pjäxor och hjälmar, men väl där så var det både gott om plats och rätt skyddat från vinden. Storasyster åkte på och det märks att hon vill lära sig även om det svårt att hitta tyngdpunkten. Lillasyster ville mest äta bulle som hon visste fanns i väskan men körde ett par åk hon också. Till lunch försökte vi oss på att grilla korv vid vindskyddet men det blev för kallt så vi fick ta vårt pick och pack och flytta in i den not-so-charmiga värmestugan. Vad hände med härliga luncher i backen med näsan mot solen???
Nåväl, barnen blev glada och åt sin grillade korv och vi fick sitta ner och vila en stund. Det kan faktiskt vara rätt ansträngande att åka skidor med barn. Eftersom lillasyster behöver sova en stund efter lunchen så tog vi oss till lekplatsen och sjasade iväg maken på ett par åk i de större backarna. Min ambition var att få till två egna åkpar dag och i snitt blev det 2,5 mest tack vare felåkningen under fredagen.
Vi tog en tidigare buss tillbaka så att jag och storasyster kunde gå på Familjeyoga tillsammans innan det var dags för kvällsmat. Yogasalen på Holiday club har verkligen en superfin utsikt över åresjön och en väldigt härlig atmosfär. Det bjöds på påskyoga med både lek och yogapositioner. Det var verkligen mysigt att yoga sida vid sida med sin dotter och det fick mig att tänka på min mamma och att vi gjorde samma sak när jag var liten även om yoga var betydlig mindre etablerat vid den tiden.
Även denna kväll innehöll god mat, men utan vin denna gången. 🙂 Jag gillar konceptet som restaurang Grow har, att grönsakerna ska få större plats i måltiden, även om det finns en del att jobba på för att lyckas hela vägen… När barnen somnat gick vi en sväng längs Åresjön för att insupa den vackra utsikten, det var betydligt mer uppiggande än vin.
Söndagen var dagen för hemfärd och vi bestämde oss för att hålla oss i byn och gå till en lekplats som baren haft span på. Efter lunch gick maken och storsyster och badade medan jag promenerade en sväng med lillasyster när hon sov middag i vagnen.
Tack Åre för den här gången! Vi kommer tillbaka även om det nog blir under något andra former och i annat sällskap.
